Nathalie & Johan #5 |
Perfekt titel och snyggt omslag som passar till bokserien och till bokens handling.
Handling
Det är den kallaste vintern på decennier. Kylan slår hårt mot det lilla jämtländska samhället Svartviken. Byns uppskattade luciafirande står för dörren, men lucian, sextonåriga Ebba Lindgren dyker inte upp till kröningen. Nya och gamla konflikter blossar upp när försvinnandet blir känt.
Alla misstänker varandra och dagarna går utan att Ebba hittats. Till sist lägger polisen i Östersund ner sökandet, dagen därpå hittas Ebbas lärare brutalt knivhuggen till döds i sitt kök.
När den lokala polisen kör fast kallas Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra medlemmarna i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp in. Det blir en svår utredning där de snabbt inser att de måste nå in i byns innersta för att ha en chans att lösa fallet.
Mina åsikter
Som vanligt så kastas man in i handlingen och det är lätt att följa polisernas utredning och att lära känna de olika karaktärerna. I den här boken får inte Nathalie och Johan mer uppmärksamhet än nödvändigt, utan det är verkligen en fingertoppskänsla så vi får veta exakt det vi behöver inte mer eller mindre om alla karaktärer gamla som nya. Perfekt tempo genom hela boken där det inte blir några långa tråkiga delar eller att slutet känns fram rushat. Längtar redan efter att läsa nästa bok i den här serien så får jag se om jag hinner läsa någonting annat av Jonas Moström innan dess.
Spoiler varning!
Barn/ungdomar kan verkligen vara så elaka mot varandra, men det är lite konstigt att inte fler av deras kompisar förhördes, för då borde mer om hur Ebba och Alice betedde sig ha kommit ut tidigare för även om ingen säger någonting så vet ju de flesta vad som pågår. Och det är konstigt att Ebba har så mycket makt när hon inte verkar ha några nära vänner utan bara Hamid.
Jag kan inte känna medlidande för att Pierre dog, han lär ju inte bara ha förstört en flickas liv med sina bilder under åren och det skulle garanterat ha blivit fler, sen att han skyllde på Ebba till hennes mamma är ju väldigt osmart.
Det är ju väldigt typiskt med fördomar i ett mindre samhälle, när alla känner alla så vet man också vem som är skyldig till olika saker, men det är ju bara vad man tror för man känner aldrig någon till 100% så jag tycker det är så dåligt när polisen Gunnar missköter sitt jobb, men skönt att han åkte dit för det.