Anna Varga #4 |
Titel & Omslag
Riktigt snyggt omslag och även titeln passade väldigt bra till bokens handling. Och så klart passar de fyra böckerna i serien ihop.
Handling
När de anställda på Säters rättpsykiatriska klinik ska fira sin tidigare kollega Marianne Lindbergs åttioårsdag dyker itne hedersgästen upp.
Dagen efter festen påträffas Mariannes bilövergiven på en enslig skogsväg. Den nyinflyttade kriminalkommissarien Åke Blom griper snart en misstänkt, men när mannen, som tidigare varit inlagd på rättpsyk, vägrar tala kontaktar han psykologen Anna Varga för att hon få hjälp. Hon måste få honom att berätta var Marianne finns och om hon fortfarande är vid liv.
Mot sin vilja dras AnnaVarga djupare in i utredningen. Det visar sig att Marianne Lindberg varit anställd vid kliniken redan på sextiotalet, då mentalsjukhuset kallades "Den vita staden" av ortsbefolkningen. Gömmer sig orsaken till hennes försvinnandet i det förflutna?
Mina åsikter
Som vanligt en spännande bok med högt tempo, det känns lite jobbigt att Anna tycker numera att det är så pass jobbigt att hjälpa polisen, hon vill göra det men då får hon samtidigt så dåligt samvete. Jag förstår inte varför människor ska begränsa andra människor så mycket i deras val att leva sitt liv, man måste ju acceptera hur andra är eller så får man gå vidare och leta sig en ny tjej/kille?
Jag saknade Miro och Lina i den här boken, de är sådant bra stöd för Anna, hon kändes så ensam i den här boken, saknar att hon hade haft en bättre relation med sina kollegor och kunnat bolla mer tankar med dom.
Själva fallet i den här boken är inte så där jätte knepigt, visst man har inte alla detaljer men efter halva boken vet man på ett ungefär hur allting har gått till men man är ju inte 100% säker på om man har rätt. Det är så som man tror, vilket gör att det fortsätter vara ett driv framåt för man vet ju aldrig om man har fel och det blev ju en twist också som man inte alls hade förväntat sig.
Spoiler varning!
Jag hade velat veta mer om Den vita staden, vilka mer lögner var det Marianne skrev om det.
Dessutom blev jag inte så där jätte förvånad över hur allting låg till, det kändes rätt logiskt att någon från psyket skulle vara skyldig eftersom Marianne inte verkade ha något liv utanför, jag hade blivit mer förvånad om hon hade haft fosterbarn som hon hade exprimenterat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar