Titel & Omslag
Även om omslaget inte är så märkvärdigt så gillar jag det, och när man har läst ut boken så passar omslaget väldigt bra. Titeln är väldigt bra till bokens handling, där det många gånger leks just Två sanningar och En lögn.
Handling
De fyra flickorna lekte ofta den leken i den lilla stugan vid Camp Nightingale. Vivian, Natalie, Allison och nybörjaren Emma Davis, yngst i gänget. Men leken tog slut den natt då Emam såg sina vänner smyga ut i mörkret. Vivian, som försiktigt stänger dörren med ett hyschande finger över munnen, är den sista som Emma - eller någon - ser av dem.
Det är länge sedan nu. Emma är en stigande stjärna på New Yorks konstscen. Hennes mörka förflutna har hon förvandlat till tavlor, fyllda av svarta löv och ärrade träd. När Francesca Harris-White, ägare av Camp Nightingale, ser målningarna ber hon Emma att återvända till lägret, denna gång som bildlärare.
Emma ser en chans att till sist ta reda p åvad som hänt hennes vänner. Vad hon inte vet är att en säkerhetskamera är installerad i stugan där hon bor, samma stuga som hennes vänner försvann från femton år tidigare. Och att ju närmare sanningen hon kommer, desto närmare kommer hon också döden.
Mina åsikter
I början händer det inte så mycket, utan vi får lära känna Emma, men det berättas ändå på ett sådant sätt så man vill hela tiden läsa vidare även om stundvis vill man bara driva upp tempot. Men som i många böcker med lite segare början så kring mitten så drar storyn fart och det börjar hända mer som driver storyn fram och i slutet så går det undan för helt plötsligt sträckläser man 100 sidor och boken tar slut och man lämnas kvar med massor av tankar som snurrar runt.
Jag förväntade mig aldrig att slutet skulle vara som det var, och det var en positiv överraskning!
Spoiler varning!
Vad läskigt att man gör en sjö och bara lämnar en skog och hus att få drunkna under allt vatten, och tyvärr hade ju Emma rätt om att kvinnorna från psyket fanns kvar där nere. Så hemskt hur man behandlade psykiskt sjuka förrut och hur man spärrade in kvinnor för minsta lille grej, inte konstigt att det tog ett bra tag innan kvinnor fick rösträtt och mer att säga till om när män alltid har tyckt att kvinnor är mindre värda än vad de är.
Att Viv skulle vara en hämndlysten mörderska var inte alls vad jag hade förväntat mig, men jag gillar hur hon dök upp i slutet och förklarade sig lite. Jag förväntade mig inte att Chet var ute efter hämnd, för det låg lite för lite fokus kring att Theo hade mått så dåligt men samtidigt blir det ju så där, de har ett rykte att vidhålla och händer någonting så påverkas hela familjen inte bara den som gjort någonting. Men hur kunde Chet vara så arg och ingen i hans närhet märker någonting?
Jag köper inte biten att alla flickorna försvann med kanot, både de tre för 15 år sedan och de tre i nutid. och försvinner de med kanot måste man kanske söka någon annanstans än precis närmast lägret. Det försvinner en stor bit logik där för mig. Det är också att man inte verkar söka ordentligt och tempot i första halvan av boken som gör att boken är en fyra och inte en femma. Hade det inte varit ett så pass bra slut ändå så hade det nog blivit en trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar