Efter ett sammanbrott flyttar Alice och hennes mamma ut till sitt gamla hus vid havet, där de inte har bott på tio år, sedan Alices pappa tog livet av sig. Miljöombytet ska hjälpa Alice att återhämta sig, men verkar förvärra hennes psykiska tillstånd. Omgivningarna väcker något mörkt inom hennes som hon inte kan värja sig mot och snart börjar hon få minnesbilder från den dagen då hennes pappa försvann, Alice minns en hammare och att hennes pappa var nerblodad.
Mina åsikter (Spoiler varning)
Jag trodde den här boken skulle vara mer spännande, den är lite för förutsägbar och jag ogillar att man skulle tro att Alice var tokig, hennes mamma verkar då inte känna sin dotter speciellt bra! Men vi får ingen riktigt bra förklaring till varför Alice ser saker som inte riktigt finns där, förutom att hon kanske borde ta sin medicin,men hade hon tagit den så kanske hon aldrig hade kommit ihåg hur allting egentligen gick till när hennes pappa försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar