 |
| Emma Sköld #9 |
Titel & Omslag
Det är ett riktigt snyggt omslag!!
Handling
Vårsolen skiner och körsbärsträden blommar, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas åt den annalkande påsken. Över ett halvår har gått sedan en nära vän och kollega försvann spårlöst. Hon är fast besluten att hitta honom, död eller levande.
När polisen griper indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarigt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett övergivet mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.
Mina åsikter
Jag älskar den här serien, och att läsa de här böckerna ger en känsla av att träffa en gammal kär vän. Och som vanligt när man har plockat upp en bok så går den inte att lägga ifrån sig för nu vill jag ju verkligen få veta vad som har hänt Krille och hur allting kommer lösa sig.
Men att älska en serie innebär också att man ställer höga krav på handlingen, inte att det man vill ska hända måste hända utan att boken ska vara lika bra som de övriga. Vi kastas direkt in i handlingen som fortsätter där förra boken mer eller mindre slutade, för det har inte hänt så mycket även om det har gått några månader. Det händer så mycket i den här boken, på gott och ont,
Precis som vanligt så ger Sofie oss en liten cliffhanger där på slutet, vi får en glimt om nästa boks handling och det känns inte bra, det kommer hända mycket i nästa bok tror jag. Men jag vill verkligen ha den och läsa den nu.
Det här är en riktigt spännande bok från första till sista sidan, den är omöjlig att lägga ifrån sig och sidorna och kapitlen bara flyger förbi tills vi får ett avslut och boken tar slut allt för fort och väntan på nästa bok är så klart för lång.
Spoiler varning!!
Det är så tråkigt att Nora dör, jag hade ju velat se Nyllet med henne så Emma i lugn och ro nu kan gå vidare med Krille, för jag vill verkligen inte att hon ska gå tillbaka till Nyllet bara för att han är ensam.
Åsa är en sådan där karaktär man avskyr men samtidigt känner medlidande med när man inser varför hon är så sjuk, hon gör ju det hon är uppvuxen med att man gör, det är fullt normalt i hennes liv.
Happ nu kommer Karim tillbaka, det kommer innebär att det kommer vara en händelserik bok för Emma nästa gång vi träffar henne. Det var däremot skönt att Emma och Josefin börjat hitta tillbaka till varandra igen, Josefins svartsjuka är lite jobbig, antingen får hon säga någonting eller så vara tyst hon kan som inte vara sur men ingenting säga. Och varför pushar hon ett litet barn till att berätta om någonting fruktansvärt som hon har upplevt, hon borde säga till Emma och Nyllet att hon kanske behöver prata med en barnpsykolog!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar