Simons egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen framför sig längre, det är som att simma i en grön soppa. Han ser ingenting, absolut ingenting och det börjar vara svårt att veta vad som är upp och ner, linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där och i jakten på att ta sig ut så tjorvar han in sig mer och mer, han är fast där inne för evigt. Wilma gör allting för att ta sig upp, men någon har lagt någonting för vaken, hon bankar och gör allt för att ta sig upp, hon börjar göra hål i isen, sträcker upp handen efter hjälp när någon tar tag i den och håller fart, nu får Wilma kämpa allt hon kan för att bli fri igen, men syret börjar vara slut.
Någon mördar Wilma och Simon när de dyker efter ett plan i Vittangijärvi. Vad är det egentligen för gammal hemlighet som de har kommit på spåren och som någon är beredd att mörda för? Och hur många är man beredd att mörda för att inte sanningen ska komma fram. Mordutredningen tar sin början där Polisinspektör Anna-Maria Mella blir hotad och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.
I den här boken är de döda (Wilma) med lite mer än vad de har varit i tidigare böcker. Sen om det verkligen är de döda eller Rebeckas magkänsla är inte alltid lätt att veta. Som vanligt sätter sig Rebecka i klistret och den här gången får hon hjälp från ett oväntat håll, vilket jag verkligen gillade, däremot med tanke på att det är ett tag sedan förra boken så går det segt på det personligaplanet.
Spoiler!!
Jag förstår inte alls vad Rebecka och Måns har gemensamt, de lever två helt skilda liv och jag vill verkligen bara att hon ska hitta någon bättre, någon som är villig att bo uppe i norr och njuta av naturen som hon. Krister vore en väldigt bra kandidat ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar