Titel & Omslag
Bra titel och jag gillar omslaget, det är lite lagom läskigt.
Handling
Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det. Det är en sorts tyst överenskommelse. Somom det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det. Men innerst inne vet vi förstås....
Den här natten vaknade både Meja och jag av Beas skärande skrik. Hon satt i sin säng med kudden hårt tryckt mot ansiktet. Hon sa inte ett ljud. Snyftade inte ens. Men jag såg att hennes ben skakade under täcket.
- Du drömde bara, viskade jag. Här är ingenting.
Jag viskade för att inte väcka Meja, men hon var redan vaken.
- Vad är det? frågade hon och lutade sig över sängkanten.
- Inget, sa jag. Bea drömde en grej bara.
Bea skakade på huvudet bakom kudden.
- Det var ingen dröm, sa hon tyst. Jag såg henne, på riktigt.
- Såg vem? undrade Meja.
- Spöket, viskade Bea. Den vitklädda flickan.
Kanske borde Elvira ha blivit misstänksam när hon fick plats på kollot trots att hon anmälde sig en vecka för sent. Och kanske borde hon ha ångrat sig och åkt hem igen nä hon hamnade i rum 213.
Det går rykten om att det spökar där, man har sett en vitklädd flicka med långt rött hår irra runt på nätterna. Det börjar som en sommardröm med bad och sol och söta killar, men snart börjar mystiska saker hända. Vad är det för konstig vit skugga som dyker upp bakom Elvira på alla fotografier som hennes rumskompis Meja tar? Och varför försvinner en massa saker för tjejerna på nätterna? Smyger det omkring en tjuv när alla sover? Är det killarna på lägret som busar? Eller är det något helt annat..?
Mina åsikter
Jag hade inte riktigt några förväntningar när jag började läsa den här boken, men den var riktigt bra. Den är lite kuslig, väldigt spännande och innehåller så mycket som har med kollo att göra, träffa nya vänner, lite romantik och att lära känna sig själv.
Den här bokserien vore nog perfekt att läsa i oktober för att få lite extra spänning.
Extra roligt att det är författaren själv som är uppläsare av boken!
Spoiler varning!
Vilket läskigt spöke! Och kul att det faktiskt var ett spöka och inte någon som busade eller någonting de hittade på/fantiserade ihop, utan ett riktigt andligt spöke.
Betyg 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar