Familjen får hyra direktörsvillan som står nära ett gruvhål men det de inte vet är att den här gruvan har en mörk historia, för sextio år sedan tog sig gruvarbetaren Pär Klang in i naturlig grotta och då råkade han släppa lös någonting som gjorde att han slog ihjäl fyra av sina kamrater med sin gruvhacka och sedan försvann han spårlöst.
Therese trivs inte i huset, hon känner konstiga lukter, hör ljud, familjens katt blir aggressiv och flera gånger känner hon sig uttittad och ser en skepnad vid skogskanten. Eftersom hon inte kan prata med sin väldigt frånvarande make så vänder hon sig till sin nya kompis Mia, Mia tycker det är häftigt men nonchalerar bort det som ofarliga saker men Therese känner sig mer och mer otrygg.
Boken är inte läskig utan obehaglig, det kryper i skinnet på en samtidigt så är jag inte så vidskeplig av mig så jag tror inte på andar och spöken men när man kommer till slutet i den här boken så köper jag det. Jag ska erkänna att efter halva boken så var jag inte så imponerad men det händer mer och mer och jag väntade med spänning på om det skulle hända någonting riktigt hemskt eller om Therese skulle bli idiot förklarad och kanske inspärrad på psyket. Däremot så blir jag så irriterad på John, hans familj offrar sig för han och han beter sig som en skit som bara ska jobba och inte har tid för sin familj och sen hur det slutar för dom var ju inte oväntat, men jag förstår inte varför han inte åkte själv till sitt nya jobb. Så det är en spännande bok men den är inte läskig och ju mer man läser desto mer vill man läsa, perfekt bok att läsa nu på hösten när det är mörkare ute.
Betyg 4 av 5
Den här fick jag på mässan, men vet inte om jag vågar läsa ...
SvaraRadera