Lydia och Kirstie är sex år gamla och enäggstvillingar, de är så lika att det finns ingenting i deras utseende som skiljer dem åt så det är inte ens lätt för deras föräldrar att skilja dem åt.
Men en dag händer det som inte får hända, Lyda faller från en balkong och dör inför ögonen på sin syster.
När det har gått et år så bestämmer sig familjen att flytta till en liten isolerad ö som de har ärvt, de försöker komma bort från alla plågsamma minnen men precis innan de ska flytta säger Kirstie till sin mamma att hon egentligen är Lydia.
Kirstie börjar bete sig mer och mer olyckligt, mamman i familjen vet inte vad hon ska ta sig till och pappan tar avstånd och försöker dölja sina hemligheter så gott det går. Äktenskapet blir sämre och sämre och de vet inte riktigt vad de ska ta sig till med Lydia/Kirstie för de vet inte vem hon egentligen är, men alla händelser får tankarna att snurra på mamman och tänker ta reda på sanningen om vad som egentligen hände den där kvällen när en av hennes döttrar dog.
Jag trodde boken skulle vara mer skrämmande och spännande, det var istället rätt påfrestande att läsa om hur familjen slets isär på grund av alla lögner och när slutet kom så var det luddigt konstigt och jag tyckte mest allting blev märkligt.
Betyg 2 av 5
Ja men äntligen, alla lovprisar denna bok så jag kände mig rätt ensam. Den var faktiskt inte ett dugg spännande.
SvaraRaderaVad tråkigt att den inte var så bra :/ Omslaget såg dock ganska spännande ut!
SvaraRaderaOj den har man ju hört så mycket gott om. Få se om jag läser den någon gång.
SvaraRadera