Carley bor med sina föräldrar sin storebror och jobbiga lillasyster som hon dessutom måste dela rum med. En dag när hon passerar Paradise End, den stora gamla herrgården med höga grindar som hon alltid har fantiserat om att det är hon som bor i, så rullar det ut en tennisboll och en flicka i hennes egen ålder frågar blygt om hon kan ge henne bollen.
Det här är början på Carley och Tias vänskap där de försöker ignorera hur olika världar de kommer ifrån men Carley börjar allt eftersom inse att bara för att man har gott om pengar och bor i ett stort hus så kanske man inte är lycklig och Tia blir fashinerad över Carleys familj och njuter av att inte bara vara sin mammas dotter som ska visas upp.
En jätte fin bok med vänskap över gränserna, där man får ta del av att även om man växer upp olika kanske det man helst vill ha alltid kommer vara just det man inte har. En bra tonårsbok där man får lära sig att inte vara så dömande utan istället stötta varandra.
Betyg 4 av 5
Åh, den här har jag liggandes i någon låda i förrådet. Minns att jag tyckte den var bra när jag läste den som tonåring :)
SvaraRaderaDen läste jag för MÅNGA årsedan och jag kommer inte ihåg så mycket utav den, mer än att jag älskade den! :)
SvaraRadera