Lättläst för mig är böcker med lite större text och mindre att läsa på varje sida och kortare kapitel och böckerna får inte var hur tjocka som helst heller, sen är nästan en av de viktigaste sakerna att boken är intressant och att man vill läsa den och inte bli påtvingad någonting. Lättsmält är i mina ögon oftast barn/ungdomsböcker och många romaner. Jag väljer att läsa lättläst och lättsmält när jag är trött, har lite tid och läslusten går på sparlåga.
Jag har väldigt många i min närhet som har behov av extra lättlästa böcker, min mamma har alltid haft det jobbigt men har kämpat på och aldrig fått någon diagnos, jag har märkt själv att jag tycker grammatik är knepigt och jag tappar både ord och bokstäver när jag skriver. Så när min lillebror (som är sladdbarn) började skolan så sa jag redan i lågstadiet att han nog är dyslektiker, vilket skolan har förnekat i alla år.... Våran storebror har 2 barn som har dyslexi och när de fick hjälp så lyckades vi få hjälp även till lillebror som nu när han började gymnasiet fick diagnosen. I mina ögon är det inte okej men eftersom vi hemma har vetat om problemet så har vi alltid hjälpt han flera timmar om dagen med läxläsning(han har nog lagt 4 gånger så lång tid på läxor än vad andra i hans ålder gör som har högst betyg, han har gjort det för att lyckas få godkända betyg) jag har dessutom peppat han att han kan gå en praktisk linje när han ska gå gymnasiet och så blev det och nu med diagnos och stöd i skolan och dessutom en praktisk linje så verkar allting ha blivit riktigt bra till slut. Jag har genom åren stöttat han genom att skaffa fram böcker som har kunnat intressera han, han är en sport pojke så många fotbolls och hockeyböcker, och även en del andra ungdomsböcker som jag har lyckats få han att vilja läsa.
Ja, att boken är intressant är en klar fördel! En bok som du måste läsa (t.ex. i skolan) som inte är intressant på något sätt kan ju verkligen få en att tappa läslusten. Och att det ska vara så svårt för skolan att upptäcka dyslexi tycker jag är oacceptabelt. En av mina klasskamrater från lågstadiet fick veta först i vuxen ålder att hon hade det.
SvaraRaderajag är inte rädd för de "tunga" böckerna
SvaraRadera