Kamryn Matika och Adele Brannon var bästa vänner tills Adele gjorde det man absolut inte får göra, hon låg med Kamryns stora kärlek Nate och dessutom blev hon gravid och födde hans barn.
Kamryn får inte veta allt det här förens Adele försäger sig två månader innan Kamryn och Nate ska gifta sig och då bestämmer sig Kamryn för att aldrig mer prata med någon av dem igen och på ett ögonblick har hon blivit av med sin blivande make och bästa vänn. Hon flyr från London till Leeds för att få vara ifred där inte alla minnen är, i Leeds försöker hon bygga upp ett nytt liv när hon på en födelsedag råkar öppna ett kort från Adele är det står att hon är döende och behöver träffa Kamryn.
Kamryn sväljer sin stolthet och åker till sjukhuset där Adele befinner sig bara för att få veta att Adele inte har långt kvar och att hon vill att Kamryn ska adoptera hennes femåriga dotter Tegan(för Nate har aldrig fått veta att det är hans dotter och han vill inte ha barn)
Kamryn har heller aldrig velat ha barn men med alternativen som finns för Tegan så känner Kamryn att hon måste svälja sin stolthet och börja sitt livs svåraste resa, den mot ansvar, insikt, förståelse, förlåtelse, kärlek, barn och arbete.
Oj vilken bra bok, den griper verkligen tag i en och suger sig fast. Man skratta gråter och är arg men vill hela tiden läsa mer. En händelserik bok som har ett lagom tempo och känslorna och reaktionerna känns så äkta. Betyg 5 av 5
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I min brevlåda [September-Oktober 2023]
Rec.ex: 0 Överraskning: 0 Köpta/Fått: 0 Rensat bort: 241 (lästa) 177 (olästa) Lästa: 0 Sammanfattning: Det rensades bort en...
-
Titel & Omslag Ett omslag och en titel som passar väldigt bra till handlingen. Handling Sjuårige Reece har avverkat fyra familjehe...
-
Jag försöker mig ju på att använda Goodreads nu, har som mest bara gjort ett konto tidigare men nu i år tänkte jag ge det en seriös chans. M...
-
Det var ett tag sedan jag deltog i jerkan men det är en fredags hobby jag har och är jag inte hemma fredag så blir det sällan av... Men idag...
Wow den låter verkligen... dramatisk!
SvaraRadera